Häromdagen skrev Henning ett inlägg med titeln "Kriticism" , ett inlägg som handlar om skolan och hur skolan uppmuntrar de, som han kallar, "Kvicktänkta och ambitiösa" eleverna och sorterar bort, ignorerar de "smått förvirrade, inte lika kvicktänkta eleverna".
Visst förstår jag argumentet, jag tycker också att alla ska ha samma chans att lära sig samma saker och även jag är väldigt kritisk till hur den svenska skolan ser ut idag (Läs min krönika ang. detta här: www.vk.se/lilla/article.jsp?article=250898) , men detta hindrar inte att reagerar över vissa saker som Henning skriver i sin blogg.
För skolan ägnar väldigt mycket tid och resurser åt dem såkallade "smått förvirrade" eleverna som det ser ut idag. Och de som redan "gör bra ifrån sig" får inte alls en massa uppmuntran och beröm... tvärtom: lärarna ägnar mindre tid åt att uppmuntra någon som är ambitiös än någon som fullständigt skiter i skolan. Detta vet jag av erfarenhet.
Jag var tjejen, som i lågstadiet, blev placerad mitt emellan de stökigaste killarna i klassen.
Jag har ett stort antal gånger hamnat i "de-ambitiösa-duktiga-tjejerna-får-inte-frågan" situationen under min skoltid: jag räcker upp handen, flera gånger under en lektion, ändå får jag aldrig svara. Istället är det någon kille som får frågan, trots att han inte ens gjort sig ansträngningen att lyfta sin arm en decimeter upp i luften.
Det här är inte heller rättvist - för någon som redan är ambitiös och duktig måste få en bekräftelse ibland. Annars kanske man blir likgiltig - för vad spelar det för roll att jag anstränger mig om ingen ser det? Om ingen ids bekräfta mig?
Och visst förstår jag Hennings argument - men är det bara upp till lärarna? Antingen skyller man på dem, man skyller på omgivningen, man skyller på någon annan. Eller också inser man att det faktiskt är upp till var och en - det upptill oss själva vad vi väljer att vara, vem vi väljer att vara.
För i slutändan är det inte lärarna som avgör vem "som tar sig långt upp i samhället" utan det är du själv - det är bara du som kan bestämma vad du vill göra med ditt liv.
Ingen annan.
Bara du.
Över till något helt annat: jag hade tänkt börja publicera en lista med "veckans höjdpunkter", den kan handla om film, böcker, musik eller andra händelser. Tänkte försöka att publicera den varje söndag - här kommer första:
Veckans....
Bok: American Wife av Curtis Sittenfeld - en fantastisk bok hittills som jag bara vill läsa mer i.
Film: Little Miss Sunshine - såg den för tredje gången i fredags och den är fortfarande hysteriskt kul.
Musik: Henry Wolfe - underbar röst, jättebra låtar, lyssna här:
Undrar vem han fått sin talang ifrån?
Stressdag: Onsdag - allt gick bara fel helt enkelt.
Melodifestival: Emilia var faktiskt riktigt bra.
- Amanda
Ni tycker så mycket, du och Henning. Jag orkar inte bry mig :P Och förresten var Alcazar bäst i meoldifestivalen. Och Caroline af Ugglas sämst... Emilia var väl helt okej :P
SvaraRaderaFörresten håller jag mer med dig än Henning, om det där med att vi ambitiösa får mindre uppmärksamhet. faktiskt.
Så underbart roligt att någon faktiskt inte håller med mig. Jag sade aldrig att de ''ignorerar'' de eleverna som presterar dåligt. Inte heller tycker jag att de borde ängnas mindre uppmärksamhet åt de duktiga eleverna. Som du säger, det är upp till dig själv. Jag tycker definitivt att alla ska ha lika stora förutsättningar, men så är det tyvärr inte. Det är faktiskt sant att ( i de flesta fallen, det finns såklart undantag) så får folk så låga förväntningar på barnet,så att barnet i fråga faktiskt ger upp. Visst finns det de som tycker att skolan är 'onödigt' och försöker inte ens.. Men de är de som faktiskt skulle vilja, men har det svårt som vi borde rikta mer hjälp till. Angående "de-ambitiösa-duktiga-tjejerna-får-inte-frågan" situationen.. det är väldigt imponerande att du svarar på så många frågor, även när du inte får frågan så noterar ändå läraren att du räcker upp handen. Jag tror inte att den ¨Kille¨ som du nämner helt enkelt är för lat för att räcka upp handen, jag tror (eller det är iallafall så jag har det) att killen inte kan svaret eller är helt säker på att han kan räkna ut mattetalet. Det är såklart upp till honom själv att sträcka upp handen och be om hjälp, men i vissa fall tänker man helt enkelt: '' Jag är värdelös på det här, det är ingen idé''
SvaraRaderaJag hoppades nästan att du skulle reagera när jag skrev inlägget. Ha det så bra! :)
Amanda var inte den enda som reagerade.
SvaraRaderaVälkommen att läsa mitt senaste inlägg.
Roligt att få reaktioner - kommer nog att skriva ett till inlägg angående detta inom en snar framtid.
SvaraRaderaIntressant att Henning tagit bort inläggen på sin blogg nu... Hehe :)
SvaraRaderaalltså jag engagerar mig i skolan, räcker upp handen. men jag håller faktist inte riktigt med. jag tycker "amanda-ellinor-lisa" crew får räcka upp handen mest. sen när VI andra för en gångs skull kan, så får vi ändå inte ordet. syftar mest på lektioner som kemi nu. för på son har alla åsikter och så. men jag kan se mig i eran situation också. måste vara jobbigt att inte få ordet när man kan allt, och vet allt. hoppas ingen tog illa upp. men det här är min åsikt.
SvaraRaderaVad bra du sjöng idag =)
SvaraRadera