F**k You!

Söndag lyckliga söndag. Jag har kommit upp ur min snöhög och är åter igen på topp! Efter Earth Hour igår, då jag fick sitta med min korsordstidning och skämmas kändes det bättre- jag hade ju till och med gjort en god gärning genom att sitta i mörkret. 

Deltog ni i Earth Hour? 

Jag känner att jag har varit väldigt aktiv på min blogg på senaste tiden: jag finner det mer och mer roligt att skriva, och det blir ju roligast om man får kommentarer.

Med denna lilla vink fortsätter jag med dagens rapport från mitt liv:

Jag har läst (surprise?), känt mig konstig på grund av omställningen av tiden - det känns alltid som att det är tidigare än vad det egentligen är, när klockan borde vara sex är den sju, när jag ska äta frukost är det lunch.

Jag har även hälsat på mina farföräldrar - där jag fick grön prinsesstårta och farmors obeskrivligt goda chokladrutor. 

En bättre söndag kan man väl inte önska sig, eller? 

Inget plugg har det varit heller, jag känner mig lat men varför ska jag plugga när jag inte har något att plugga till? 

Jag ska dock översätta en kärlekssång från engelska till svenska nu alldeles om några minuter. Men det är ju bara roligt!

En annan sak som jag kan glädjas över är att jag har hittat en underbar ny låt av Lily Allen, jag är kär i den! Det är rätt åt G.W Bush - Go Lily!

Och tack till Ellinor som sjöng på den hela förra veckan, det gjorde att jag var tvungen att ta reda på varför hon gick runt och mumlade "F**k you" hela tiden.

Veckans...

Läsning: Mest dagstidningar, för att vara ärlig. Jag har pluggat så mycket denna vecka och har inte haft tid att läsa mer än några rader i mina två påbörjade böcker. 

Film: Falling In Love - Åh, jag kan se den hur många gånger som helst och fortfarande få en pirrande, härlig känsla av kärlek i kroppen!

Musik: F**k You med Lily Allen - Jag älskar att den är så glad och uppiggande samtidigt som den är riktigt elak...med rätta: Bush förtjänar det verkligen!

Händelse: Ja, vad ska jag säga? Jag har fått mina omdömen den här veckan och jag kan inte göra annat än att le.

Ha en bra söndagskväll och en trevlig nästa vecka!

-Amanda

Lily Allen - Fuck You: 

Jag vill bara gå och gräva ner mig någonstans!

Jag skäms, jag tänker inte säga varför mer än: korsordstidning. 

Ja, det har att göra med en korsordstidning - och en Amanda som är övermogen nog att prata pension.

Jag blir rädd över något som förut bara var kul: "Mogen nog att prata pension", för jag är det. Jag blir mer och mer som en pensionär - mot min vilja!

Det här är nog ålderskrisen, snart kommer väl åderbrock och brutna ben också.

Jag vill bara gå och gräva ner mig någonstans....och inte komma upp på minst två dagar!

Min lördagskväll som skulle bli härlig och avkopplande känns nu patetisk och pinsam. 

En korsordstidning kan göra så mycket mer än vad man tror.

Akta er för att köpa en korsordstidning på en lördagskväll!

Jag ska aldrig göra det igen.

Nu ska jag snart gå och släcka alla lampor (det är Earth Hour klockan 20.30, man ska släcka alla lampor i en timme som stöd för miljön) och sedan får jag väl lov att sitta i mörkret med min korsordstidning och min mammas Gott Och Blandat-påse. 

Det är nästan samma sak som att grava ned sig i en snöhög.

Amanda 

P.S: Jag måste bara säga att vår musikvideo vann ett till pris förutom Bästa Manus och Bästa Musik: Lisa vann för Bästa Kvinnliga Skådespelare. Klantigt av mig att glömma det!

Mrs.Dalloway, släng dig i väggen! Mitt liv är taget direkt ur en chick-lit roman!!

Nu är det fredag, ännu en fredag. 

Tiden går så snabbt förbi att jag knappt vet varför jag existerar, om jag existerar. 

Idag var vi lediga på grund av en Kompetensutvecklingsdag för lärarna - ja, vem som nu kan lista ut vad de egentligen gör på denna dag vars namn jag inte tänker upprepa en gång till är ju en annan fråga. 

Kanske sitter de bara och skrattar, medan de tuggar på godiset som blev över från gårdagens prisutdelning på median.

Vår musikvideo vann två priser - för Bästa Manus och Bästa Musik. 

Ja, lite stolt får man lov att vara. 

Men tillbaka till lärarna: Jag tror inte alls att de sitter och skrattar och tuggar i sig geléhallon, nej det skulle jag aldrig kunna tro om dem.

På min lediga dag har jag bara njutit av livet - jag känner mig som att jag har haft en dag tagen direkt ur någon käck chick-lit roman: 

På förmiddagen läste jag Jane Austen och skrev ett mejl till min mejl-vän i Argentina, i bakgrunden hördes de välbekanta låtarna från radion. När klockan slog tolv gick jag ut på promenad med min allt för busiga hund, solen sken och jag sade "hej" till ett antal personer som jag kände igen från kvarteret: hundägaren med randig tröja, grannen med brunt hår och den trevliga tanten från Konsum. 

Efter det att jag hade ätit min allt för onyttiga lunch (två våfflor med ost på, med sylt på sidan om - det kunde lika gärna ha varit pannkakor med sirap!) skyndar jag mig iväg ut ur huset, jag är redan sen. Jag skulle vara hos Ellinor klockan ett, klockan är fem över när jag lämnar huset. Mina kängor glider på isen och jag önskar för ett ögonblick att jag hade tagit på mig mina supermoderna filmstjärne-solglasögon (som mina vänner retar mig hejdlöst för)solen lyser rakt i mina blåa ögon, bländar mig.

Jag spenderar eftermiddagen med mina kära vänner. När jag kommer hem åker jag en sväng med min far Professorn ner till Umeås gråa centrum. Vi köper den efterlängtade boken "Ängelns Lek" på Åkerbloms och åker förbi Konsum för att handla mat till middagen (Tacos, den klassiska fredagsmaten i den Bränström-Öhmanska hushållet).

När jag kommer hem igen tar jag en Krav-märkt banan och ett glas mjölk tillsammans med en bit mörk choklad och byter sedan om till mina träningskläder.

Jag går ut med min hund, igen. Han är så underbar!

Jag är ute en halvtimme och kommer in i värmen för ett ögonblick innan jag är ute igen. 

Tillsammans med Lisa springer jag tjugo minuter - vi konstaterar att det här är en bra vana vi startat tillsammans. Säger "hejdå, syns på måndag" och springer hem. Hon till sitt höghus, jag till mitt parhus.

Jag tar en snabb dusch innan middagen, äter middag och nu sitter jag här.

Jag kunde lika gärna ha köpt blommorna själv.

Ja, Mrs. Dalloway - släng dig i väggen! 

Om Umeå hade varit utbytt mot New York och min lunch hade bestått av pannkakor med sirap istället för våfflor med jordgubbssylt hade mitt liv enligt en chick-lit roman varit fullbordat.

Nu var det inte så. Jag lever fortfarande i en svensk...barnbok.

Än så länge.

-Amanda 

Ny layout och ny krönika

Som ni ser har jag nu ändrat layouten på min blogg. Vad tycker ni? 

Fult? Fint? Har ni något annat förslag på layout? 

Här är min krönika från i fredags, förresten: 

http://www.vk.se/lilla/article.jsp?article=263174&comment=true#comment

Tyck till om den också, vetja! 

-Amanda

Friday Night, Heartburn and loss of love.

Nu är det fredag! Veckorna går så snabbt jag hinner knappt med, det känns som att det nyss var Januari och iskallt och nu är det Mars och fantastiskt soligt, varmt och snön smälter!
Underbart!Nej, nej, nej jag har inget emot vinter - jag älskar vinter. Eller jag jag älskade vinter. Faktum är att jag inte är säker på att jag fortfarande gör det, visst det är roligt att åka slalom och ja, det är en fantastiskt härlig känsla att (just innan jul) gå på en snötäckt väg och fånga snöflingor på tungan men nej, jag älskar inte vinter längre.

Vår? Jag älskar vår. 

Sommar? Jag älskar sommar. 

Fråga mig inte varför titeln på inlägget är på engelska - jag vill inte vara en fånig bloggerska som skriver titlar på engelska när jag i inlägget skriver helt på svenska, men eftersom de två första sakerna var tvungna att vara på engelska (ja, det var de) så kändes det lika bra att även skriva den tredje på engelska. 

Ikväll(Friday Night)ska jag, om allt går min väg, se 'Heartburn' - en väldigt bra film som jag har sett förut och köpte tidigare i veckan. 

Rekommenderad! 

Jag ska även läsa, läsa och läsa! Jag har läshunger, jag har inte haft tid att läsa så mycket på senaste tiden och känner hur böckerna, bokstavligen, väller ur hyllorna - jag måste göra en mental notering att köpa en ny bokhylla inom kort- . Det är inte bra. 

I helgen ska jag också göra ett antal roliga saker - på lördag ska vi äta middag hos några av mina föräldrars vänner (som jag gillar väldigt mycket och som har en dotter som gillar mig väldigt mycket som är 7 år) och på söndag ska jag och tjejerna (Ellinor, Lisa och Emelie) fara på stan och köpa i princip samma klädesplagg (butik: hemlig, produkt: hemlig) och sedan fika. 

Det blir roligt!

Jag ska även försöka plugga lite....ja, något i urval. 

Men nu ska jag gå ut med Gimli och sedan jogga en halvtimme med Lisa! 

Ha en trevlig helg!

-Amanda 

                                                     

 R.I.P : Natasha Richardson (brittisk skådespelerska som medverkat i filmer som "Föräldrafällan" och "Evening", se bilden ovan) , som avled igår efter en tragisk skidolycka. Mina tankar går till hennes man (Liam Neeson) och hennes två söner.

                                                         Natasha Richardson 1963-2009

Suck, suck, suck - sluta klaga.

                                                                                         

I wanna feel love, love, love....

Varför har jag fått den låten i huvudet? Det är dessutom det enda jag kan på den så det känns lite irriterande - som att jag måste sjunga fastän jag egentligen inte vill. 

Jag tycker inte att Agnes låt är dålig, men det betyder inte att jag vill ha den i huvudet i flera dagar.

Suck. 

Suck, suck, suck. 

Jag har ont i huvudet. Jag har tagit en Ipren men det tycks inte hjälpa.

Suck. 

Imorgon har jag ingen vanlig skola - jag är kamratstödjare och ska därför tillbringa hela dagen på Östra Gymnasiet tillsammans med andra kamrathjälpande personer. 

Inget ont om detta - men jag slutar inte förrän klockan fyra! Då kommer jag förmodligen att vara trött, hungrig och allmänt trög (tänk vad mycket information jag måste ta in, massa föreläsningar jag ska gå på) och att gå på teater kommer inte att vara det bästa sättet att avprogrammera trögheten - jag älskar teater, men vi håller på med en pjäs och för att kunna börja spela måste man först lära sig alla repliker utantill och jag....vet inte vars jag vill komma med detta. Jag vet faktiskt inte vad jag ville säga - att jag kommer att vara alldeles för trög imorgon eftermiddag för att komma ihåg replikerna jag tränat in?

Kanske. 

Jag skriver långa inlägg hela tiden, inte undra på att ingen orkar läsa. 

Jag klagar väldigt mycket nu.

Sluta klaga! 

Ja, jag ska inte klaga - jag klagar aldrig. 

Sluta klaga ni andra som gör det också - ni vet vilka ni är. 

Det är slöseri med tid att klaga, ingenting blir bättre och allt som ni säger "går åt helvete" gör det bara ännu mer om ni klagar!

Vi svenskar ska inte klaga så mycket som många av oss gör - vad är vitsen? I de allra flesta fall leder klagomål, klagorop, klagoprat, klago-någonting, till allt annat än tillfredsställelse(källa: ingen, jag litar på mitt eget omdöme och går efter egna erfarenheter av klagande personer). 

Sluta klaga Sverige! 

Sluta klaga alla som klagar på saker som inte är värt att klaga på! 

Lördagen är inte en dag som jag kan klaga på! Jag, Ellinor, Lisa och Emelie hade fantastiskt kul när vi firade mig och Ellinor (i efterskott). 

Vi åt Ben&Jerry's (ja, visst är vi coola? ;) ) , gjorde egna hamburgare(jag var stekmästare), såg Melodifestivalen (La Voix, vilken chock vi fick när den vann! Vi satt hopkrupna på Ellinors soffa och gapade!) , såg Djävulen Bär Prada (de gillade den till min glädje!) och slutligen låg vi uppe och pratade - ja, vi pratade om allt och det finns vissa saker som jag inte tänker nämna.

Nej, glöm det. 

Nu ska jag snart äta, innan kommer veckans lista: eller ja, förra veckans lista. 

Veckans...

Bok: Det får väl bli Övertalning, jag har inte kommit in i den riktigt och den är lite trög...men det är ju Jane Austen. 

Film: Djävulen Bär Prada  och Silkwood - två helt olika filmer(den ena om mode, den andra om livet på ett kärnkraftverk) som är lika briljanta. 

Musik:Låten City of Blinding Lights av U2 är jättebra! Jag får en hel scen i huvudet när jag hör den. 

Händelse:  Lördagens kalas - det förtjänar klart platsen som "Veckans Händelse"

Sista Melodifestival - Jag är minst sagt chockad över att 'La Voix' vann. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka - om jag ska hata den eller älska den. 

Det är inte ofta jag publicerar bilder på mig själv på bloggen, idag är en av de ovanliga dagarna då jag faktiskt gör det. Spännande? Nej, inte särsilkt. 

Tänk hur ett inlägg kan ändras - det började med "I wanna feel love, love, love" och slutar med "My heart will go on" . Jag såg just videon på tv och måste dela med mig med er: Underbar film, Titanic! Ja, jag vet att ni vet - har jag inte till och med publicerat videon förut?

Nu ska jag pluggar repliker. 

Ha det bra!

-Amanda

Ett feministiskt inlägg på en feministisk dag.

Idag är det söndag - men inte vilken söndag som helst. Det är 8 Mars, min födelsedag! 

Och, inte att förglömma, den Internationella Kvinnodagen. 

En dag som verkligen behövs - för trots att Sverige anser sig vara ett "av världens mest jämställda land" , och till viss del är det, finns fortfarande många orättvisor mot kvinnor/tjejer kvar. 

Så fort vi tjejer tar för stor plats, syns för mycket, måste vi stoppas! Ja, för då blir det obehagligt för männen i fråga. Om det finns minsta lilla risk för att en kvinna får högre lön än en man så måste hon bromsas! Annars blir det farligt, ohållbart.

Ja visst, ni killar kan säga att "så farligt är det inte", nej - det är inte så farligt. Inte för er. Ni vet inte hur det är att vara tjej och kan därför inte heller säga att det som jag, liksom många andra tjejer, försöker säga inte är sant. 

Precis som att vi tjejer inte har någon som helst rätt i att lägga oss i saker som rör er, att säga huruvida det är svårt eller lätt att vara kille. 

Det vet bara ni.

Och det accepterar vi. 

Men när det kommer till att diskutera kvinnors liv - ja då har alla rätt att lägga sig i. Då har högavlönade chefer full rätt att komma och säga att en ensamstående fembarnsmamma (läs: bara ett exempel, ingen specifik verklig bakgrund) inte har det så dåligt när allt kommer omkring. 

Nej, för vi kvinnor klarar ju oss.

Såklart att vi klarar oss - vi är starka. 

Men räcker det med att vi klarar oss? 

Om samma påstående skulle sägas om män - att de klarar sig - skulle även många kvinnor reagera på att det inte räcker att de klarar sig.

Att de måste få något mer. 

Fast nu är jag ute och cyklar. 

Ingen skulle någonsin  påstå något sådant om en man. 

Veckans...

Film: The Curious Case Of Benjamin Button -  jag såg den i torsdags med Amanda, den var faktiskt väldigt välberättad och definitivt värd att se! Jag förundras dock över att Cate Blanchett blev helt ignorerad på både Oscarsgalan och Golden Globe-galan. 

Bok: Emily Dickinsons samlade dikter- Väldigt vackra dikter, om än något underliga. 

Melodifestival: Petra Mede - Jag måste bara få uppmärksamma Petra Mede! Det är så många som ogillar henne och jag förstår verkligen inte varför!? Hon är ju underbar! Jätterolig och härligt ironisk. Go Petra! 

Sarah Dawn Finer - Hennes låt var stark och blev starkare när man hörde den för andra (och tredje) gången. 

Musik: This One's for the Girls - Titeln säger allt. 

Tack och förlåt! 

- Amanda 

Sarah Dawn Finer - Moving On 

Prerafaeliter, sportlov och likheter.

Nu är jag hemma igen. Jag kom hem igår kväll klockan 10 och var väldigt trött i fötterna efter en långhelg i Stockholm. 

Vi hade det jättebra: vi gick i en massa bokhandlar(blev trötta eftersom det fanns så oändligt mycket böcker), köpte lite kläder, åt god mat, gick på bio(vi såg "Män som hatar Kvinnor", en riktigt bra film, väldigt spännande - särskilt för mig som ännu inte läst böckerna, skam) , hälsade på min lilla bebiskusin och morbror & moster i Gamla Enskede och gick på konstutställning.

För att återkomma till konstutställningen: vi var på Nationalmuseum och såg utställningen av 'Prerafaeliterna' -konstnärer som i England i slutet av 1800-talet målade otroligt vackra (och annorlunda) tavlor på kvinnor, landskap och samhällen. 

Bilderna var otroligt vackra för mina, samt andras, nutida ögon: kvinnorna som var porträtterade var fantastiskt vackra - men på -17 och 1800-talet ansågs de vara oerhört vågade och verkligen inte alls vackra. Håret var utsläppt och halsen var inte täckt, de följde inte alls det dåvarande kvinnoidealet som handlade om att man skulle vara liten och nätt. 

De var kraftfulla och oberoende. 

Det sista man tänker på när man ska gå på en konstutställning av Prerafaeliterna på Nationalmuseum i Stockholm är väl att man ska komma ut från den med en Meryl Streep-upplevelse i backfickan: men det gjorde jag. 

Hon finns även på Nationalmuseum. 

De visade nämligen ett bildspel av hur de Prerafaeliternas porträtt påverkat dagens populärkultur och tog som exempel Meryl Streeps porträtt av Sarah i filmen  'Den franske löjtnantens kvinna'  - och det är faktiskt omöjligt att gå miste om likheten mellan Meryl och en Prerafaelitisk kvinna om man en gång har lagt märke till den (se bilderna ovan - ett Prerafaelitiskt foto taget av Julia Margaret Cameron och en bild från 'den franske löjtnantens kvinna') 

Ja, nu ska jag sluta att ständigt upprepa ordet 'Prerafael' och 'Meryl' , som alla vid det här laget har ledsnat på, och istället fokusera framåt: på sportlovet. 

Vad ska jag göra?

Det återstår att se. 

Jag fyller i alla fall snart 15 år - det ska bli en spännande upplevelse.

Nu är det slut för idag - tack och förlåt.

-Amanda