Ett inlägg utan de tre P:na

Oj, vad dålig jag har varit på att uppdatera på senaste tiden! Fy skäms, Amanda! Ja, men det verkar ju som att ingen läser mina inlägg nu för tiden! 

Vad har hänt med mina trogna läsare? Vart har ni tagit vägen? 

Idag har jag inte tänkt göra ett PPP inlägg - nej alla de intressanta P:na uteblir idag. PPP står självklart för: Poetiskt, Politiskt, Pessimistiskt och ett sådant inlägg tänker jag inte göra idag. Jag har varit nog poetisk i krönikan som kommer på torsdag. 

Det här inlägget kommer inte heller att innehålla någon rolig anekdot eller någon hyllning till en bok, författare, skådespelare, you-name-it. 

Nej, inte heller kommer det att vara långt. 

Det här låter ju oerhört tråkigt och inte alls särskilt spännande och ni får gärna sluta läsa på en gång! 

Men stanna gärna. 

Jag är så lycklig! Nu tänker ni: är hon inte alltid lycklig? 

Nej, det är jag inte. 

Men idag är det vädret som gör mig lycklig! Fantastiskt lycklig! Jag har varit i Skellefteå över dagen och det var alldeles, ja alldeles alldeles.. underbart! 

Jag hade bara på mig en klänning och en relativt tunn kofta och ändå frös jag inte! 

Det är alldeles fantastiskt och nu ska jag inte hindra Er (ja, jag är artig med den personen som fortfarande läser min blogg. Om det ens är någon som gör det) från att njuta av samma glädje som jag har fått njuta av hela dagen. 

Ha det bra!

Amanda 

Om mitt liv vore en musikal.

Glad påsk måste man väl ändå säga, i efterskott. Påsken kom, såg och gick och jag är kvar. Och njuter. För det är faktiskt några dagar kvar på påsklovet. 

Vad har jag då gjort på påsken? Jag har gjort mycket, läst ut en helt fantastisk bok som jag kommer att ägna ett helt inlägg åt någon dag framöver (jag har är helt såld på boken, helt förtrollad av den!). Jag har varit med mina vänner: Lisa, Emelie och Ellinor på stan en dag. Vi hade fantastiskt kul! Vi åt lunch på Subway, gick i skoaffärer och prövade löjligt högklackade skor, vi åt mjukglass på torget och gick i klädaffärer och imiterade Stockholms-fjårtisar. Vi fick därefter mer respekt för Stockholmsdialekten för usch vad torr i halsen man blev av att prata sådär. 

Stackars Stockholmare! 

Vi hade helt enkelt en arketypisk "tjejdag på stan". Det måste man få ha någon gång då och då. 

Jag ska inte skriva mycket mer, istället ska jag dela med mig av ett alldeles fantastiskt videoklipp från Youtube - det här är precis vad min "om mitt liv plötsligt förvandlade sig till en musikal"-dröm går ut på, helt fantastiskt: 

Bra musik gör under!

Det är fantastiskt hur bra musik kan leva kvar generation efter generation. 

Jag tänker såklart på ABBA. 

Alla, oavsett om man är 80 eller åtta har någon gång hört en låt med ABBA. Det svär jag på. Deras musik fortsätter att leva, och just som man tror att alla har glömt den kommer den igen. Man hör återigen små flickor nynna på "Dancing Queen" med helt fel uttal. Man får återigen se medelålders män förneka att de är förtjusta i låtarna och att de i själva verket älskade att se "Mamma Mia!" på bio förra sommaren. 

Jag är förundrad. Över vilken kraft bra musik har. Jag är inget undantag när det gäller Abbas påverkan på oss. I alla olika former. Med en rad olika sångare och sångerskor. 

Redan när jag var fem år kommer jag ihåg hur jag tog med mig A-teens skiva "The Abba Generation" till dagis, och hur alla började dansa och sjunga med i låtarna. 

Jag tog en paus efter min dagistid. Abba glömdes bort och ersattes med Sahara Hotnights, Avril Lavigne och Shakira. 

De gjorde comeback i somras. De kom återigen in i mitt huvud och i mitt hjärta, deras musik gjorde i alla fall det.

Ända sedan den 11 juli, då Mamma Mia! hade premiär, har låtarna aldrig riktigt lämnat mitt huvud. Kanske beror det på att jag har sett filmen 11 gånger sedan den elfte juli, kanske beror helt enkelt på att de har den effekten på folks hjärnor. 

För det är inte bara jag som har fått låtarna på hjärnan. Igår stod jag, tillsammans med Elina, Lisa, Emelie och Ellinor på bänkarna i klassrummet (vi hade inte lektion) och sjöng för våra fulla lungors kraft "The Winner Takes it all" , "Take A chance on me" , "Does Your mother know", och  "Gimme Gimme Gimme..." . 

På gymplalektionen spelas "Knowing Me, Knowing You" i någon hemsk remixad snabbversion och  i korridoren nynnas det på "Mamma Mia". 

Det spelar ingen roll vilken ålder man är i, oavsett om man är sjutton år med alldeles för höga förväntningar inför livet eller om eller om man är sjuttio år med åderbrock.

För innerst inne är vi alla Dancing Queens. 

Jag är Jane Eyre! om det ändå vore så väl.

Ja, söndagen kom, såg och...försvinner snart. 

Nej, nu ska jag inte vara sådär - vara en sådan pessimist. Klockan är ju bara sju på kvällen och egentligen, om man räknar med att det fortfarande är sommartid är den ju bara sex! Det är flera timmar kvar tills jag ska gå och lägga mig. 

Snart ska jag sätta mig och plugga. Biologi, matte, jag ska läsa samma stycke ur Jane Eyre för att förbereda mig för träningen inför Bokgigset (fråga mig inte varför det kallas för "Bokgigs" - vi ska hur som helst spela upp en scen ur en utvald kärleksroman). 

Jag är Jane Eyre. Ja, i vårt Bokgig alltså. 

Henning är Mr. Rochester. 

Francisco är hund. 

Jag har inte haft någon som helst skrivinspiration under veckan som gått, jag har varit på bra humör: haft ett jättebra utvecklingssamtal, fått MVG på ett matteprov och klarat mig förbi mardrömmen som stavas "redskaps-hopp". 

Men jag har inte haft någon inspiration att skriva. Inte blogginlägg, i alla fall. Jag har skrivit brev och mejl till min vän i Argentina, men ett inlägg har det inte blivit. Jag känner fortfarande ingen riktig lust, för att vara ärlig. I alla fall inte lust till att göra ett roligt inlägg, ett komiskt sådant. 

Jag känner mig mer saklig. Som att jag ska skriva en jobbansökan, eller något liknande. Vad har jag gjort i helgen? 

Igår var jag på biblioteket och lämnade tillbaka några böcker - jag har högar med böcker hemma och får därför inte låna några nya tills jag läst ut åtminstone....tre av dem. 

Jag fikade också.

Bara så ni vet, inte för att jag själv vet vilken nytta ni har av att veta vad jag gjorde igår. Att jag var på biblioteket och fikade. 

Intressant, verkligen.

Om jag skulle vara känd skulle alla bry sig. Alla skulle bli lyckliga av att få veta att Lindsay Lohan var på biblioteket(läser hon? det var något nytt!) och att Sarah Jessica Parker fikade(Herregud, hon äter något annat än morotsskal! Det är fantastiskt!). 

Nu är jag varken Lindsay Lohan eller Sarah Jessica Parker.

Nej, jag är inte ens Jane Eyre. 

Idag bakade en kaka i mitt "Hollywood-fruar"-förkläde, som min mamma kallar det. Jag ser ut som en Amerikansk 5o-tals "Desperate Housewife" i det. 

Det är polkagrisrandigt och rynkat. 

Kakan var förbjudet god, nästan så att man skulle kunna äta upp hela utan att tänka. Inte för att någon skulle bry sig. 

Tänk om Sarah Jessica Parker hade gjort det, hela världen skulle ha exploderat! Skolor skulle stängas och överbetalda chefer skulle svälja sina bonusar i fel strupe!

Nu var det tyvärr inte så väl. 

Inte ens jag åt hela kakan.

Veckans...

Bok: Edith Södergrans Samlade Dikter - Väldigt vacker poesi! Någon gång framöver kanske jag ger er något smakprov.

Film: Bonneville och Plenty - Bonneville handlar om tre tanter som verkligen inte beter sig som att de är mogna nog att prata pension! Plenty är en skruvad film som följer en kvinna från Andra Världskriget framåt, den är så konstig att jag gillar den! Det är bra skådisar också! 

Musik: Ja, jag vet inte. Jag har mest lyssnat på låtar som jag har på min iPod. 

Händelse: Det har säkert hänt saker, men det enda jag kommer på nu är mitt Utvecklingssamtal. Det säger ganska mycket om mitt liv. Om det lyckades hamna under "veckans händelse". 

-Amanda

F**k You!

Söndag lyckliga söndag. Jag har kommit upp ur min snöhög och är åter igen på topp! Efter Earth Hour igår, då jag fick sitta med min korsordstidning och skämmas kändes det bättre- jag hade ju till och med gjort en god gärning genom att sitta i mörkret. 

Deltog ni i Earth Hour? 

Jag känner att jag har varit väldigt aktiv på min blogg på senaste tiden: jag finner det mer och mer roligt att skriva, och det blir ju roligast om man får kommentarer.

Med denna lilla vink fortsätter jag med dagens rapport från mitt liv:

Jag har läst (surprise?), känt mig konstig på grund av omställningen av tiden - det känns alltid som att det är tidigare än vad det egentligen är, när klockan borde vara sex är den sju, när jag ska äta frukost är det lunch.

Jag har även hälsat på mina farföräldrar - där jag fick grön prinsesstårta och farmors obeskrivligt goda chokladrutor. 

En bättre söndag kan man väl inte önska sig, eller? 

Inget plugg har det varit heller, jag känner mig lat men varför ska jag plugga när jag inte har något att plugga till? 

Jag ska dock översätta en kärlekssång från engelska till svenska nu alldeles om några minuter. Men det är ju bara roligt!

En annan sak som jag kan glädjas över är att jag har hittat en underbar ny låt av Lily Allen, jag är kär i den! Det är rätt åt G.W Bush - Go Lily!

Och tack till Ellinor som sjöng på den hela förra veckan, det gjorde att jag var tvungen att ta reda på varför hon gick runt och mumlade "F**k you" hela tiden.

Veckans...

Läsning: Mest dagstidningar, för att vara ärlig. Jag har pluggat så mycket denna vecka och har inte haft tid att läsa mer än några rader i mina två påbörjade böcker. 

Film: Falling In Love - Åh, jag kan se den hur många gånger som helst och fortfarande få en pirrande, härlig känsla av kärlek i kroppen!

Musik: F**k You med Lily Allen - Jag älskar att den är så glad och uppiggande samtidigt som den är riktigt elak...med rätta: Bush förtjänar det verkligen!

Händelse: Ja, vad ska jag säga? Jag har fått mina omdömen den här veckan och jag kan inte göra annat än att le.

Ha en bra söndagskväll och en trevlig nästa vecka!

-Amanda

Lily Allen - Fuck You: 

Jag vill bara gå och gräva ner mig någonstans!

Jag skäms, jag tänker inte säga varför mer än: korsordstidning. 

Ja, det har att göra med en korsordstidning - och en Amanda som är övermogen nog att prata pension.

Jag blir rädd över något som förut bara var kul: "Mogen nog att prata pension", för jag är det. Jag blir mer och mer som en pensionär - mot min vilja!

Det här är nog ålderskrisen, snart kommer väl åderbrock och brutna ben också.

Jag vill bara gå och gräva ner mig någonstans....och inte komma upp på minst två dagar!

Min lördagskväll som skulle bli härlig och avkopplande känns nu patetisk och pinsam. 

En korsordstidning kan göra så mycket mer än vad man tror.

Akta er för att köpa en korsordstidning på en lördagskväll!

Jag ska aldrig göra det igen.

Nu ska jag snart gå och släcka alla lampor (det är Earth Hour klockan 20.30, man ska släcka alla lampor i en timme som stöd för miljön) och sedan får jag väl lov att sitta i mörkret med min korsordstidning och min mammas Gott Och Blandat-påse. 

Det är nästan samma sak som att grava ned sig i en snöhög.

Amanda 

P.S: Jag måste bara säga att vår musikvideo vann ett till pris förutom Bästa Manus och Bästa Musik: Lisa vann för Bästa Kvinnliga Skådespelare. Klantigt av mig att glömma det!

Mrs.Dalloway, släng dig i väggen! Mitt liv är taget direkt ur en chick-lit roman!!

Nu är det fredag, ännu en fredag. 

Tiden går så snabbt förbi att jag knappt vet varför jag existerar, om jag existerar. 

Idag var vi lediga på grund av en Kompetensutvecklingsdag för lärarna - ja, vem som nu kan lista ut vad de egentligen gör på denna dag vars namn jag inte tänker upprepa en gång till är ju en annan fråga. 

Kanske sitter de bara och skrattar, medan de tuggar på godiset som blev över från gårdagens prisutdelning på median.

Vår musikvideo vann två priser - för Bästa Manus och Bästa Musik. 

Ja, lite stolt får man lov att vara. 

Men tillbaka till lärarna: Jag tror inte alls att de sitter och skrattar och tuggar i sig geléhallon, nej det skulle jag aldrig kunna tro om dem.

På min lediga dag har jag bara njutit av livet - jag känner mig som att jag har haft en dag tagen direkt ur någon käck chick-lit roman: 

På förmiddagen läste jag Jane Austen och skrev ett mejl till min mejl-vän i Argentina, i bakgrunden hördes de välbekanta låtarna från radion. När klockan slog tolv gick jag ut på promenad med min allt för busiga hund, solen sken och jag sade "hej" till ett antal personer som jag kände igen från kvarteret: hundägaren med randig tröja, grannen med brunt hår och den trevliga tanten från Konsum. 

Efter det att jag hade ätit min allt för onyttiga lunch (två våfflor med ost på, med sylt på sidan om - det kunde lika gärna ha varit pannkakor med sirap!) skyndar jag mig iväg ut ur huset, jag är redan sen. Jag skulle vara hos Ellinor klockan ett, klockan är fem över när jag lämnar huset. Mina kängor glider på isen och jag önskar för ett ögonblick att jag hade tagit på mig mina supermoderna filmstjärne-solglasögon (som mina vänner retar mig hejdlöst för)solen lyser rakt i mina blåa ögon, bländar mig.

Jag spenderar eftermiddagen med mina kära vänner. När jag kommer hem åker jag en sväng med min far Professorn ner till Umeås gråa centrum. Vi köper den efterlängtade boken "Ängelns Lek" på Åkerbloms och åker förbi Konsum för att handla mat till middagen (Tacos, den klassiska fredagsmaten i den Bränström-Öhmanska hushållet).

När jag kommer hem igen tar jag en Krav-märkt banan och ett glas mjölk tillsammans med en bit mörk choklad och byter sedan om till mina träningskläder.

Jag går ut med min hund, igen. Han är så underbar!

Jag är ute en halvtimme och kommer in i värmen för ett ögonblick innan jag är ute igen. 

Tillsammans med Lisa springer jag tjugo minuter - vi konstaterar att det här är en bra vana vi startat tillsammans. Säger "hejdå, syns på måndag" och springer hem. Hon till sitt höghus, jag till mitt parhus.

Jag tar en snabb dusch innan middagen, äter middag och nu sitter jag här.

Jag kunde lika gärna ha köpt blommorna själv.

Ja, Mrs. Dalloway - släng dig i väggen! 

Om Umeå hade varit utbytt mot New York och min lunch hade bestått av pannkakor med sirap istället för våfflor med jordgubbssylt hade mitt liv enligt en chick-lit roman varit fullbordat.

Nu var det inte så. Jag lever fortfarande i en svensk...barnbok.

Än så länge.

-Amanda 

Ny layout och ny krönika

Som ni ser har jag nu ändrat layouten på min blogg. Vad tycker ni? 

Fult? Fint? Har ni något annat förslag på layout? 

Här är min krönika från i fredags, förresten: 

http://www.vk.se/lilla/article.jsp?article=263174&comment=true#comment

Tyck till om den också, vetja! 

-Amanda

Friday Night, Heartburn and loss of love.

Nu är det fredag! Veckorna går så snabbt jag hinner knappt med, det känns som att det nyss var Januari och iskallt och nu är det Mars och fantastiskt soligt, varmt och snön smälter!
Underbart!Nej, nej, nej jag har inget emot vinter - jag älskar vinter. Eller jag jag älskade vinter. Faktum är att jag inte är säker på att jag fortfarande gör det, visst det är roligt att åka slalom och ja, det är en fantastiskt härlig känsla att (just innan jul) gå på en snötäckt väg och fånga snöflingor på tungan men nej, jag älskar inte vinter längre.

Vår? Jag älskar vår. 

Sommar? Jag älskar sommar. 

Fråga mig inte varför titeln på inlägget är på engelska - jag vill inte vara en fånig bloggerska som skriver titlar på engelska när jag i inlägget skriver helt på svenska, men eftersom de två första sakerna var tvungna att vara på engelska (ja, det var de) så kändes det lika bra att även skriva den tredje på engelska. 

Ikväll(Friday Night)ska jag, om allt går min väg, se 'Heartburn' - en väldigt bra film som jag har sett förut och köpte tidigare i veckan. 

Rekommenderad! 

Jag ska även läsa, läsa och läsa! Jag har läshunger, jag har inte haft tid att läsa så mycket på senaste tiden och känner hur böckerna, bokstavligen, väller ur hyllorna - jag måste göra en mental notering att köpa en ny bokhylla inom kort- . Det är inte bra. 

I helgen ska jag också göra ett antal roliga saker - på lördag ska vi äta middag hos några av mina föräldrars vänner (som jag gillar väldigt mycket och som har en dotter som gillar mig väldigt mycket som är 7 år) och på söndag ska jag och tjejerna (Ellinor, Lisa och Emelie) fara på stan och köpa i princip samma klädesplagg (butik: hemlig, produkt: hemlig) och sedan fika. 

Det blir roligt!

Jag ska även försöka plugga lite....ja, något i urval. 

Men nu ska jag gå ut med Gimli och sedan jogga en halvtimme med Lisa! 

Ha en trevlig helg!

-Amanda 

                                                     

 R.I.P : Natasha Richardson (brittisk skådespelerska som medverkat i filmer som "Föräldrafällan" och "Evening", se bilden ovan) , som avled igår efter en tragisk skidolycka. Mina tankar går till hennes man (Liam Neeson) och hennes två söner.

                                                         Natasha Richardson 1963-2009

Suck, suck, suck - sluta klaga.

                                                                                         

I wanna feel love, love, love....

Varför har jag fått den låten i huvudet? Det är dessutom det enda jag kan på den så det känns lite irriterande - som att jag måste sjunga fastän jag egentligen inte vill. 

Jag tycker inte att Agnes låt är dålig, men det betyder inte att jag vill ha den i huvudet i flera dagar.

Suck. 

Suck, suck, suck. 

Jag har ont i huvudet. Jag har tagit en Ipren men det tycks inte hjälpa.

Suck. 

Imorgon har jag ingen vanlig skola - jag är kamratstödjare och ska därför tillbringa hela dagen på Östra Gymnasiet tillsammans med andra kamrathjälpande personer. 

Inget ont om detta - men jag slutar inte förrän klockan fyra! Då kommer jag förmodligen att vara trött, hungrig och allmänt trög (tänk vad mycket information jag måste ta in, massa föreläsningar jag ska gå på) och att gå på teater kommer inte att vara det bästa sättet att avprogrammera trögheten - jag älskar teater, men vi håller på med en pjäs och för att kunna börja spela måste man först lära sig alla repliker utantill och jag....vet inte vars jag vill komma med detta. Jag vet faktiskt inte vad jag ville säga - att jag kommer att vara alldeles för trög imorgon eftermiddag för att komma ihåg replikerna jag tränat in?

Kanske. 

Jag skriver långa inlägg hela tiden, inte undra på att ingen orkar läsa. 

Jag klagar väldigt mycket nu.

Sluta klaga! 

Ja, jag ska inte klaga - jag klagar aldrig. 

Sluta klaga ni andra som gör det också - ni vet vilka ni är. 

Det är slöseri med tid att klaga, ingenting blir bättre och allt som ni säger "går åt helvete" gör det bara ännu mer om ni klagar!

Vi svenskar ska inte klaga så mycket som många av oss gör - vad är vitsen? I de allra flesta fall leder klagomål, klagorop, klagoprat, klago-någonting, till allt annat än tillfredsställelse(källa: ingen, jag litar på mitt eget omdöme och går efter egna erfarenheter av klagande personer). 

Sluta klaga Sverige! 

Sluta klaga alla som klagar på saker som inte är värt att klaga på! 

Lördagen är inte en dag som jag kan klaga på! Jag, Ellinor, Lisa och Emelie hade fantastiskt kul när vi firade mig och Ellinor (i efterskott). 

Vi åt Ben&Jerry's (ja, visst är vi coola? ;) ) , gjorde egna hamburgare(jag var stekmästare), såg Melodifestivalen (La Voix, vilken chock vi fick när den vann! Vi satt hopkrupna på Ellinors soffa och gapade!) , såg Djävulen Bär Prada (de gillade den till min glädje!) och slutligen låg vi uppe och pratade - ja, vi pratade om allt och det finns vissa saker som jag inte tänker nämna.

Nej, glöm det. 

Nu ska jag snart äta, innan kommer veckans lista: eller ja, förra veckans lista. 

Veckans...

Bok: Det får väl bli Övertalning, jag har inte kommit in i den riktigt och den är lite trög...men det är ju Jane Austen. 

Film: Djävulen Bär Prada  och Silkwood - två helt olika filmer(den ena om mode, den andra om livet på ett kärnkraftverk) som är lika briljanta. 

Musik:Låten City of Blinding Lights av U2 är jättebra! Jag får en hel scen i huvudet när jag hör den. 

Händelse:  Lördagens kalas - det förtjänar klart platsen som "Veckans Händelse"

Sista Melodifestival - Jag är minst sagt chockad över att 'La Voix' vann. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka - om jag ska hata den eller älska den. 

Det är inte ofta jag publicerar bilder på mig själv på bloggen, idag är en av de ovanliga dagarna då jag faktiskt gör det. Spännande? Nej, inte särsilkt. 

Tänk hur ett inlägg kan ändras - det började med "I wanna feel love, love, love" och slutar med "My heart will go on" . Jag såg just videon på tv och måste dela med mig med er: Underbar film, Titanic! Ja, jag vet att ni vet - har jag inte till och med publicerat videon förut?

Nu ska jag pluggar repliker. 

Ha det bra!

-Amanda

Ett feministiskt inlägg på en feministisk dag.

Idag är det söndag - men inte vilken söndag som helst. Det är 8 Mars, min födelsedag! 

Och, inte att förglömma, den Internationella Kvinnodagen. 

En dag som verkligen behövs - för trots att Sverige anser sig vara ett "av världens mest jämställda land" , och till viss del är det, finns fortfarande många orättvisor mot kvinnor/tjejer kvar. 

Så fort vi tjejer tar för stor plats, syns för mycket, måste vi stoppas! Ja, för då blir det obehagligt för männen i fråga. Om det finns minsta lilla risk för att en kvinna får högre lön än en man så måste hon bromsas! Annars blir det farligt, ohållbart.

Ja visst, ni killar kan säga att "så farligt är det inte", nej - det är inte så farligt. Inte för er. Ni vet inte hur det är att vara tjej och kan därför inte heller säga att det som jag, liksom många andra tjejer, försöker säga inte är sant. 

Precis som att vi tjejer inte har någon som helst rätt i att lägga oss i saker som rör er, att säga huruvida det är svårt eller lätt att vara kille. 

Det vet bara ni.

Och det accepterar vi. 

Men när det kommer till att diskutera kvinnors liv - ja då har alla rätt att lägga sig i. Då har högavlönade chefer full rätt att komma och säga att en ensamstående fembarnsmamma (läs: bara ett exempel, ingen specifik verklig bakgrund) inte har det så dåligt när allt kommer omkring. 

Nej, för vi kvinnor klarar ju oss.

Såklart att vi klarar oss - vi är starka. 

Men räcker det med att vi klarar oss? 

Om samma påstående skulle sägas om män - att de klarar sig - skulle även många kvinnor reagera på att det inte räcker att de klarar sig.

Att de måste få något mer. 

Fast nu är jag ute och cyklar. 

Ingen skulle någonsin  påstå något sådant om en man. 

Veckans...

Film: The Curious Case Of Benjamin Button -  jag såg den i torsdags med Amanda, den var faktiskt väldigt välberättad och definitivt värd att se! Jag förundras dock över att Cate Blanchett blev helt ignorerad på både Oscarsgalan och Golden Globe-galan. 

Bok: Emily Dickinsons samlade dikter- Väldigt vackra dikter, om än något underliga. 

Melodifestival: Petra Mede - Jag måste bara få uppmärksamma Petra Mede! Det är så många som ogillar henne och jag förstår verkligen inte varför!? Hon är ju underbar! Jätterolig och härligt ironisk. Go Petra! 

Sarah Dawn Finer - Hennes låt var stark och blev starkare när man hörde den för andra (och tredje) gången. 

Musik: This One's for the Girls - Titeln säger allt. 

Tack och förlåt! 

- Amanda 

Sarah Dawn Finer - Moving On 

Prerafaeliter, sportlov och likheter.

Nu är jag hemma igen. Jag kom hem igår kväll klockan 10 och var väldigt trött i fötterna efter en långhelg i Stockholm. 

Vi hade det jättebra: vi gick i en massa bokhandlar(blev trötta eftersom det fanns så oändligt mycket böcker), köpte lite kläder, åt god mat, gick på bio(vi såg "Män som hatar Kvinnor", en riktigt bra film, väldigt spännande - särskilt för mig som ännu inte läst böckerna, skam) , hälsade på min lilla bebiskusin och morbror & moster i Gamla Enskede och gick på konstutställning.

För att återkomma till konstutställningen: vi var på Nationalmuseum och såg utställningen av 'Prerafaeliterna' -konstnärer som i England i slutet av 1800-talet målade otroligt vackra (och annorlunda) tavlor på kvinnor, landskap och samhällen. 

Bilderna var otroligt vackra för mina, samt andras, nutida ögon: kvinnorna som var porträtterade var fantastiskt vackra - men på -17 och 1800-talet ansågs de vara oerhört vågade och verkligen inte alls vackra. Håret var utsläppt och halsen var inte täckt, de följde inte alls det dåvarande kvinnoidealet som handlade om att man skulle vara liten och nätt. 

De var kraftfulla och oberoende. 

Det sista man tänker på när man ska gå på en konstutställning av Prerafaeliterna på Nationalmuseum i Stockholm är väl att man ska komma ut från den med en Meryl Streep-upplevelse i backfickan: men det gjorde jag. 

Hon finns även på Nationalmuseum. 

De visade nämligen ett bildspel av hur de Prerafaeliternas porträtt påverkat dagens populärkultur och tog som exempel Meryl Streeps porträtt av Sarah i filmen  'Den franske löjtnantens kvinna'  - och det är faktiskt omöjligt att gå miste om likheten mellan Meryl och en Prerafaelitisk kvinna om man en gång har lagt märke till den (se bilderna ovan - ett Prerafaelitiskt foto taget av Julia Margaret Cameron och en bild från 'den franske löjtnantens kvinna') 

Ja, nu ska jag sluta att ständigt upprepa ordet 'Prerafael' och 'Meryl' , som alla vid det här laget har ledsnat på, och istället fokusera framåt: på sportlovet. 

Vad ska jag göra?

Det återstår att se. 

Jag fyller i alla fall snart 15 år - det ska bli en spännande upplevelse.

Nu är det slut för idag - tack och förlåt.

-Amanda

En händelsrik praovecka och andra händelser.

Oj, jag känner att jag har mycket att ta igen. 

Jag har haft så otroligt mycket att göra i veckan så att jag varken har haft ork eller tid att skriva ett blogginlägg - i alla fall ett inlägg som ger någonting mer än "åh, orkar jag skriva mer nu?". 

För att börja med VK, där jag var under praoveckan: jag har lärt mig och haft så otroligt roligt att jag inte riktigt vet vars jag ska börja?

Jag har verkligen fått jobba som en journalist, gjort en research som de gör på journalisthögskolan (enligt en av mina "arbetskamrater" på VK), resultatet kan ni se i morgondagens tidning! 

Även idag hade jag inne en krönika + en intervju med Olof Wretling - en av hjärnorna bakom barnprogrammet Dafo. 

Jag satt på telefon och intervjuade honom, kontaktade SVT för pressbilder och skrev artikeln. Jag kände mig verkligen välkommen på VK, alla lät mig vara med och jobba och jag trivdes som fisken i vattnet! 

Men visst är det stressigt att jobba på en tidning, man vet aldrig vad som händer om en timme. Telefonen ringer ständigt och tangentborden smattrar 24/7. 

Nu är det över. Och när jag lämnade VK klockan 15.00 idag, vanligtvis har jag slutat vid halv fem, kände jag ett visst vemod att det var över. Hur länge kommer det att dröja tills jag återvänder? Om jag ens gör det? 

Nog kommer jag det, i alla fall för att ta nya pressbilder till min krönika-byline. Då kommer jag att komma tillbaka som någon de känner, jag kommer att kunna säga "hej, jo det är bra. Det var längesedan jag var här sist...ja, visst vore det kul att få ett sommarjobb." 

Okej, jag vet inte om det kommer att låta exakt så, men ni förstår symboliken. 

Under den här veckan blev jag en av dem, jag blev en journalist. 

Nu, nej blogginlägget är tyvärr inte slut än - håll ut! Nu tänkte jag göra mina rapporter från Oscars-galan:

Först det givna: Meryl Streep vann inte sin tredje Oscar - det var väldigt synd, hon var verkligen värd att vinna men man kan väl unna Kate Winslet en Oscar? Meryl har många chanser...hon är ju trots allt bara (nästan)60 år! 

Allt var som vanligt väldigt förtippat av det som hände på galakvällen: Slumdog Millionaire fick storslam på 8 Oscar. Heath Ledger fick postumt en Oscar för rollen som Jokern i The Dark Night och Penélope Cruz fick en Oscar för Bästa kvinnliga biroll.

Det enda som var förvånande var att Sean Penn slog ut Mickey Rourke i kategorin för Bästa Manliga Huvudroll. 

Jag såg hela sändningen, och det var riktigt underhållande faktiskt! Förutom de oändligt tråkiga modekommentatorerna som satte betyg på varje klänning, varje halsband i början av programmet, var det väldigt roligt och bra! 

Imorgon åker jag till Stockholm med min kära mor, det ska bli jätteroligt! På måndag återvänder till staden i norr - vi syns då! 

Läs min krönika här:  http://www.vk.se/lilla/article.jsp%3Farticle=257239

Ha ett bra sportlov!

- Amanda 

And the winner is...

Det är söndag den 22 Februari. Jaha, tänker ni, vad är det för speciellt med det? Förutom att det imorgon, istället för vanlig skola, är dags för eleverna på Hagaskolan att gå ut på prao. 

Men idag är det "la noche grande" i Hollywood. Det är dags för galornas gala...Oscarsgalan.

Jag som är lite svag för filmgalor måste ju tippa på vissa kategorier innan det är dags för vinnarna att utses - därför ägnar jag söndagens inlägg åt det, ingen lista kommer därför att komma. 

Jag tänkte dock göra det lite annorlunda än de flesta andra - istället för att lista vilka som troligast kommer att vinna så tänkte jag lista vilka som jag vill ska vinna.  (Vinnarna är rödmarkerade)

Så: The winner is...

Bästa film:

* The Curious Case of Benjamin Button 

*Frost/Nixon

*Milk

* The Reader

* Slumdog Millionaire - roligt med en indisk film, har fått mycket bra reaktioner. 

Bästa manliga skådespelare:

*Richard Jenkins

*Frank Langella 

*Sean Penn

*Brad Pitt

*Mickey Rourke- förtjänar att vinna eftersom han har gått igenom så mycket problem och nu verkligen gjort en comeback. 

Bästa kvinnliga skådespelare:

*Anne Hathaway

*Angelina Jolie

*Melissa Leo

*Meryl Streep-  behövs det någon motivering mer än att hon än en gång har gjort en makalöst bra jobb - jag säger bara "The winner takes it all". 

*Kate Winslet

Bästa manliga biroll:

*Josh Brolin

*Robert Downey Jr.

*Philip Seymour Hoffman

*Heath Ledger- Heath Ledger borde få en Oscar för allt han lyckats åstadkomma under sitt allt för korta liv. 

*Michael Shannon

Bästa kvinnliga biroll:

*Amy Adams

*Penélope Cruz

*Viola Davis- Viola Davis gjorde, av vad jag sett och hört, en fantastisk prestation i 'Doubt'. Skulle vara roligt om hon vann.

*Taraji P. Henson

*Marisa Tomei

Bästa animerade film:

*Bolt- Jag har inte sett någon av filmerna men tycker att den här verkar vara väldigt välgjord.

*Kung Fu Panda

*WALL-E

Det var allt för den här galasöndagen - fortsatt rapport kommer senare. 

-Amanda 

Hey you- this could be good

Inte för att klaga, men: Jag har feber!! 

Jag som så oerhört gärna hade velat gå till skolan idag, det var flera lektioner som jag verkligen såg fram emot: musiken, median, kemin, ja till och med matten. 

Det här skulle vara min sista dag i skolan innan praoveckan och innan sportlovet... jag skulle äta pannkaka till lunch! 

Istället är jag hemma, med droppande näsa och en röst som får mig att låta som någon som rökt i tjugo år. Nu ska jag bli frisk! Imorgon ska jag fara till fjällen med mina vänner och jag ber till Gud (ja, idag gör jag det - trots mitt obehag inför religioner) att jag blir frisk. 

Jag ber även till Gud att jag sedan får fortsätta att vara frisk - hela 2009. 

Slut på klagostunden. 

Finns det något som upprör mig? Nej, jag är alldeles för deprimerad för att uppröra mig över något. 

Fast, vänta: Saab. 

Saab kommer med stor sannolikhet att läggas ned - försvinna. Inte för att jag alls är intresserad av bilar, men det är något annat: det faktum att ännu fler människor kommer att förlora sina jobb. Faktumet att ekonomin rasar hela tiden, att en stor del av Sveriges (och världens) industrier håller på att varsla - håller på att minska till oigenkännlig storlek. 

Är det här början på en ny depression? Kommer det fruktade, och efterlängtade, 2000-talet att bli en ny skräckperiod för världen? 

Markoolios röst från 1999 ekar i mitt huvud: "Åh, millennium två det är så åh, åhhh vi alla längtar så...Millennium två och vad ska hända då?" 

Ja, vad ska hända då? Vad här redan hänt? 

World Trade Center blev attackerat redan 2001. 2003 mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh, samma år förklarar USA krig mot Irak - ett krig som fortfarande, fem år senare, pågår. 

2004 drabbas Asien av en tsunami - över 300 000 människor dör. 

Klimatförändringarna börjar synas allt mer, extrem torka och stora översvämningar drabbar ett stort antal länder.  

2008 vinner Barack Obama presidentvalet och USA får för första gången en svart president - ett enormt framsteg. 

Men nu kommer vi tillbaka till ekonomin: 2008 blir året för det största börsraset på 100 år - Depressionen är tillbaka och människor varslas runt om i hela världen, varje dag. 

Ja, vad har vi gjort? Är det vårt fel? Vad kommer att hända med världen om, låt oss säga, 51 år?

Enligt Isaac Newton (killen som fick ett äpple i skallen och därefter kom underfund med begrepppet 'tyngd' och 'gravitiation') kommer jorden att gå under år 2060. 

Vi har en hård framtid framför oss, en osäker framtid. Fast å andra sidan, är inte framtiden alltid osäker? 

- Amanda 

Hey you - Madonna (vi kan faktiskt rädda världen om vi gör det tillsammans!) 

Jehovas Vittnen! Vad är rätt?

En tisdagkväll, jag har feber fortfarande. Usch, tänker ni. Usch vilken sjukling, och att hon ens vågade sätta sin fot i skolan! Vem tror hon att hon är egentligen?

Ja, jag vet inte. Jag kanske är en hemsk människa - och en sjukling dessutom. Jag har haft oerhört dålig hälsa i vinter - jag är sjuk mest hela tiden. Jag som aldrig är sjuk! Jag som alltid är frisk, även när alla andra ligger hemma och hostar med 40 graders feber. 

Det värsta är att jag förmodligen gör allt värre genom att gå till skolan i 24 grader kyla, med 38 graders feber. 

Jag kanske är en hemsk människa - men ett Jehovas vittne, då? Om man ändå ska prata om hemska människor som tror att de har rätt - så kan vi väl ta upp Jehovas Vittnen.

Jag, Ellinor, Emelie och Lisa besökte idag Rikets Sal på Mariedal, ovissa om faktumet att vi skulle behöva tillbringa 2 timmar i den mycket sektliknande (för Jehovas Vittnen är verkligen inte en sekt, de följer bara Bibelns normer) miljön, med en man som pratade sig varm om "vilka som har rätt" - dem - och vilka som "har fel" - alla som inte är ett vittne av Jehova a.k.a Gud- . 

Och visst satt pluggisarna där och nickade och log, förstående. 

Efter två timmar nästan sprang vi ut därifrån - ut i kylan, en kyla som för stunden nästan kändes behaglig. 

Nästan kändes behaglig, var ordet. Vi fick stå i säkert en kvart och vänta på bussen, en kvart som innehöll högljudda protester och, måste jag erkänna, en hel del hatiska ord riktade mot Jehovas Vittnen. 

"Vi respekterar alla människor, men att vara homosexuell innebär att man avviker från Guds ord, men det finns flera Jehovas vittnen som förut varit homosexuella men som nu kommit in på rätt väg..." 

"Det var många Jehovas vittnen som blev avrättade under Andra Världskriget, för att de vägrade att hylla Hitler....(paus) ja det var ju andra som också dödades...." 

Det här är bara några av de saker som gjorde oss upprörda - och det hjälpte ju inte att jag frös och kände hur febern steg medan vi stod där i busskuren på Rådjursvägen. 

Men herregud, om ni tillåter mig att missbruka herrens namn, Andra Världskriget?

Visst är det förbannat hemskt när människor dör, och jag fördömer Adolf Hitler och vad han gjorde - något fruktansvärt. 

2500-5000 Jehovas Vittnen dog under Andra Världskriget (källa: wikipedia) , 

medan  drygt 6 000 000 Judar dog (källa: wikipedia) - det här är en otroligt stor skillnad. Och det som upprör mig mest är att Jehovas Vittnen räknar in Judarna i "andra som också dödades" - det känns inte rätt. 

Jag har läst, och sett, väldigt mycket om Andra Världskriget- därför är jag medveten om hur Judarna blev behandlade och hur fruktansvärda (ursäkta för att jag upprepar mig) Hitlers handlingar var! 

Boktips Andra Världskriget - Boktjuven av Markus Zusak 

Filmtips Andra Världskriget- Förintelsen - en amerikansk tv-serie från 1978 som verkligen går Förintelsen på djupet. 

Det här inlägget började med en förkylning och slutade med Förintelsen - tänk vad mycket som finns i mitt huvud. 

Djävulen bär...ja inte Prada i alla fall.

Söndag igen. Idag ska jag plugga fysik - fast jag känner mig nog ganska säker på att jag kan det vi ska kunna. Jag ska cykla ut till VK för att se hur lång tid det tar  - eftersom att jag ska praoa där om en vecka är det bra att veta ungefär vilken tid man ska ge sig av hemifrån. 

Kanske ska jag även fara förbi biblioteket och leta efter böcker. 

Igår var det Alla Hjärtans dag och jag hade det väldigt bra - jag var hos farmor och farfar på dagen och på kvällen såg jag, tillsammans med mina föräldrar, på melodifestivalen och efter det Djävulen bär Prada för, ja vad kan det vara, femte gången? 

Jag älskar den, Meryl är så underbart elak! 

Det var något mer jag skulle göra idag... kommer inte på det nu, hoppas att det inte var så viktigt. 

Vilket väder det har varit de senaste dagarna! Sol, inte så kallt och gnistrande snö. 

En fullspäckad vecka väntar: 

Måndag: Plugga inför Fysik och spanskaprov

Tisdag: Fysikprov, plugga inför spanskaprov, intervjua Jehovas Vittnen och spela teater. 

Onsdag: Spanskaprov

Torsdag: Media(spela in musikvideo), packa inför fjällresan, tandläkarbesök och Läselya.

Fredag:  Fjällen 

Lördag: Fjällen

Söndag:  Åker hem från fjällen - sedan spela in Oscarsgalan! 

Ja, jag kan i alla fall inte klaga på att jag har lite att göra. Det är söndag igen - och återigen dags för en veckans lista.

Det känns som om jag nyss skrev en! Mitt förra inlägg fick väldigt många reaktioner, det var jätteroligt! Jag ska så småningom skriva något nytt angående detta, men idag har jag inte det rätta humöret. 

Nå ja: 

Veckans....

Musik:  If I were a boy med  Beyoncé - en riktigt bra och feministisk låt! 

Sport:  Bygdsiljum - friluftsdagen var jättebra!

Melodifestival -  Jag gillade Cookies 'n Beans 

Aktivitetsdag: Tisdag - jag hade gympa, simmade efter skolan och skyndade mig därefter till teatern där jag lärde mig två sidors manus i stort sett utantill. 

Bok: Fortfarande American Wife - fortfarande lika underbar.

Film:  Djävulen bär Prada  

That's all

- Amanda 

Ingen annan kan styra över dig!

Häromdagen skrev Henning ett inlägg med titeln "Kriticism" , ett inlägg som handlar om skolan och hur skolan uppmuntrar de, som han kallar, "Kvicktänkta och ambitiösa" eleverna och sorterar bort, ignorerar de "smått förvirrade, inte lika kvicktänkta eleverna". 

Visst förstår jag argumentet, jag tycker också att alla ska ha samma chans att lära sig samma saker och även jag är väldigt kritisk till hur den svenska skolan ser ut idag (Läs min krönika ang. detta här:  www.vk.se/lilla/article.jsp?article=250898) , men detta hindrar inte att reagerar över vissa saker som Henning skriver i sin blogg. 

För skolan ägnar väldigt mycket tid och resurser åt dem såkallade "smått förvirrade" eleverna som det ser ut idag. Och de som redan "gör bra ifrån sig" får inte alls en massa uppmuntran och beröm... tvärtom: lärarna ägnar mindre tid åt att uppmuntra någon som är ambitiös än någon som fullständigt skiter i skolan. Detta vet jag av erfarenhet. 

Jag var tjejen, som i lågstadiet, blev placerad mitt emellan de stökigaste killarna i klassen. 

Jag har ett stort antal gånger hamnat i "de-ambitiösa-duktiga-tjejerna-får-inte-frågan" situationen under min skoltid: jag räcker upp handen, flera gånger under en lektion, ändå får jag aldrig svara. Istället är det någon kille som får frågan, trots att han inte ens gjort sig ansträngningen att lyfta sin arm en decimeter upp i luften. 

Det här är inte heller rättvist - för någon som redan är ambitiös och duktig måste få en bekräftelse ibland. Annars kanske man blir likgiltig - för vad spelar det för roll att jag anstränger mig om ingen ser det? Om ingen ids bekräfta mig? 

Och visst förstår jag Hennings argument - men är det bara upp till lärarna? Antingen skyller man på dem, man skyller på omgivningen, man skyller på någon annan. Eller också inser man att det faktiskt är upp till var och en - det upptill oss själva vad vi väljer att vara, vem vi väljer att vara.

För i slutändan är det inte lärarna som avgör vem "som tar sig långt upp i samhället" utan det är du själv - det är bara du som kan bestämma vad du vill göra med ditt liv. 

Ingen annan.

Bara du. 

Över till något helt annat: jag hade tänkt börja publicera en lista med "veckans höjdpunkter", den kan handla om film, böcker, musik eller andra händelser. Tänkte försöka att publicera den varje söndag - här kommer första: 

Veckans....

Bok: American Wife av Curtis Sittenfeld - en fantastisk bok hittills som jag bara vill läsa mer i.

Film: Little Miss Sunshine -  såg den för tredje gången i fredags och den är fortfarande hysteriskt kul.

Musik: Henry Wolfe - underbar röst, jättebra låtar, lyssna här: 

www.myspace.com/henrywolfemusic

Undrar vem han fått sin talang ifrån? 

Stressdag:  Onsdag - allt gick bara fel helt enkelt. 

Melodifestival:  Emilia var faktiskt riktigt bra. 

- Amanda 

London Calling

Nu måste jag skärpa mig - mitt senaste inlägg var den 28 Januari! Det har gått en dryg vecka sedan dess. 

Vad har förändrats på en vecka? Med mig? Inget. Med min omgivning? Inte vad jag vet. 

Kanske har jag blivit mer Prestationsprinsessa, kanske har jag blivit mer stressad. Men idag är jag lycklig - igår var jag inte speciellt lycklig. 

Igår var en dålig dag - jag kände mig dålig på allt, allt, allt. Jag hade dessutom glömt bort att skriva en krönika(en krönika som egentligen skulle vara inne i tisdags!!) , jag måste skylla detta på skolan:

Det känns som om allt har kommit över mig, som att jag har en stor press på mig att lyckas, prestera bra och alltid le. Hur kan en människa le hela tiden? Säg mig det. 

Jag älskar skolan, det gör jag faktiskt. Jag älskar att få lära mig saker och få tillbaka prov - jag älskar att skriva engelskauppsatser och tidningsartiklar på Svenskan. 

Jag älskar, jag älskar....

Men i vissa stunder kan man hata det/den man älskar mer än något annat - för det finns alltid en mörk och en ljus sida i en relation. 

Missta mig inte: jag menar inte att jag har ett kärleksförhållande till skolan, jag gjorde bara en bildlig jämförelse. 

Jag har påbörjat en ny bok: Shakespeares hemlighet , den är riktigt bra hittills! 

En annan trevlig sak: vi har bokat vår Londonresa nu och den 11 Augusti bär det av! Så fantastiskt underbart! Då ska jag, tillsammans med två av mina brorsor och mina kära föräldrar vandra längs Oxford Street, köpa tonvis med böcker på Londons alla bokhandlar (kanske ett klädesplagg här och där) och inte minst fara till Oxford och beskåda det mäktiga universitetet som jag har drömt om länge! 

Vi kommer tillbaka den 16:onde och nästan direkt bär det av till Uppsala. Där ska jag tillbringa fyra dagar på en internationell Anne På Grönkulla-konferens tillsammans med min mamma. Där kommer det också i stort sett bara pratas engelska - så när jag återvänder till skolan (som förhoppningsvis bara börjat) , kommer jag antagligen att blanda ihop engelska med svenska. 

Nej nu ska jag gå ut med min fina hund. 

- Amanda 

Dumsurfar etc.

Idag har jag lämnat in min engelska-uppsats - den var rolig att skriva, mycket nytt och spännande. Trots detta känns det som en otrolig lättnad att ha lämnat in den - igår kväll satt jag från 19-22 för att fixa till det sista finliret. Ja, jag är en perfektionist och jag tänker inte ens försöka förneka det. 

So:n tänker jag lämna in på fredag - måste även slipa på de sista detaljerna på denna. Biologin är något som jag hade tänkt börja plugga ikväll, måste även läsa klart ett manus till Barnens Bokklubb, får se vad jag gör. Bokmanuset är, tro det eller ej, roligare. 

Hittills på denna kväll har jag bara gjort en "dumsurf" , som vi kallar det i vår familj: en dumsurf är alltså en surfning på nätet som inte innehåller ett skvatt jobb eller plugg - en dumsurf är ruskigt nyttig ibland. 

Ikväll har jag gjort mig förtjänt av en sådan- för ibland måste man få slappna av, det kan man göra genom att läsa en god bok men även genom att sitta och titta på videoklipp på Youtube, läsa intervjuer med Meryl, skriva blogginlägg etc, etc...

Finns det något att klaga på? Ja, det finns det säkert: det finns säkert något här i världen att bli upprörd över, men jag kommer inte på något just nu och kanske är det lika bra. 

Det finns saker att vara glad över i alla fall:

Imorgon är det torsdag och vi har cirka 3 timmar hål (nog för att jag älskar skolan, men det är så skönt att ha hål på en torsdag) , sedan är det bara Matte och Media kvar. 

Median kommer bli så rolig - vi ska börja göra musikvideor och jag, Emelie, Ellinor och Lisa har kommit på en jättebra idé, men jag säger inte vad det är! Det får ni förhoppningsvis se sedan.  

Jag såg nyss Eric på teve, så farligt var det väl inte? 

Jag var tydligen väldigt kreativ just i denna stund, 19.34 , helt plötsligt dök bara ett några rader upp i mitt huvud, ungefär såhär:

Take a day - I take them all

Take an hour- and you'll never know

Take a year - and don't look back 

Take a lifetime - and you know how it feels 

Väldigt underlig dikt, skulle man kunna kalla den. Det får avsluta inlägget för den här gången, jag bifogar dessutom en låt, Hallelujah, här i Jeff Buckleys version (en underbar låt!): 

Jeff Buckley - Hallelujah

I like mondays - I don't wanna shoot the whole day down

Måndagen har varit bra... väldigt bra faktiskt - med tanke på att jag vaknade med halsont och ögon som knappt gick att öppna. 

Igår kväll var jag så otroligt superstressad - jag var verkligen en prestationsprinsessa i sin tron. Allt från religions-tentan till engelskauppsatsen till biologiboken. Dessutom var jag oändligt trött eftersom jag hade sovit över hos min kära kompis Jenny (som fyllde 15!) tillsammans med Klara, Klara och Amanda. Vi var uppe till fyra - på morgonen. 

Jag känner mig nöjd med den här dagen - efter middagen ska jag ta itu med engelskan och, eventuellt om jag hinner, religionen - annars får jag lämna in den på fredag istället. 

En annan trevlig sak (som jag säger även fast vissa retar mig för det): Meryl vann en SAG-award igår för Tvivel och höll ett jätteroligt tal! 

Nu ska jag gå ut med min fina hund och sedan så småningom äta middag - och sedan vill jag läsa! Jag bläddrade igenom Anne På Grönkulla (del 1) innan jag somnade och fick verkligen en längtan efter att få läsa om den! 

-Amanda

Oscar, hemkunskap och Dancing Queen

Jag måste börja dagens inlägg med ett glädjerop: Meryl Streep fick sin 15:onde Oscar-nominering i går (yay)! 

Det är roligt och hon förtjänar det verkligen. Flera andra såsom Kate Winslet, Amy Adams och Viola Davis fick också varsin nominering  - vilket de var värda, enligt mig. 

Över till något annat: jag är alltid väldigt kritisk mot mig själv, har jag upptäckt. Och det med rätta: vissa dagar när jag läser vad jag skrivit i min blogg ser jag verkligen hur dåliga endel inlägg är. Antingen upprepar jag samma ord om och om igen - eller också, något som är ännu värre, upprepar jag hela meningar. 

Lisa påpekade här om dagen att jag "hade fått dille på att skriv ack" , något som jag inte heller kan förneka. Jag gillar ordet ack - det har en sådan härlig klang i sig, kolla bara vad de skriver på Wiktionary (Som Wikipedia fast ordbok istället för uppslagsbok) om ordet: 

Ack - ett utropsord som ofta uttrycker en sotrts vemod, sorg eller saknad

Tänk att ett litet, enstavigt, ord kan få en sådan stor innebörd - att det kan säga så mycket. 

Ack, vilket fantastiskt ord! 

Fredagen har varit som "en dans på rosor" , för att ännu en gång citera min kära vän Lisa. Hemkunskap-redovisningen gick otroligt bra, jag har bara två frågor kvar på SO-tentan och ABBA-låtar gick på högsta volym i kafeterian hela dagen - något som fick mig och mina kompisar att vilja springa runt i korridorerna, som riktiga Dynamos, till låtraderna:

You are the dancing queen, young and sweet, only seventeen

Dancing queen, feel the beat from  the tambourine, oh yeah....

You can dance, you can juvem having the time of your life

See that girl, watch that scene, dig in the dancing queen....

Det enda som inte passar in under förklaringen "en dans på rosor" i dag var att Ruth och Lauren (lärarstudenterna från Australien som jag nämnt i ett tidigare inlägg) reste hem. 

Men det var roligt så länge det varade! 

Imorgon och på söndag ska jag plugga, plugga, plugga men nu förtjänar jag faktiskt en ledig kväll - för mina skolprestationer den här veckan är jag riktigt nöjd över, och även en" studyhorse"  som jag behöver lite rast och ro ibland. 

Nu ska jag bara läsa, se på film och njuta. 

 Ha en trevlig helg!

- Amanda

Sista inlägget innan den stora Redovisningen

Jag har återigen inte skrivit på några dagar. Jag måste återigen använda min vanliga ursäkt "det är så mycket nu" , och visst är det sant: det har varit mycket nu, och jag har varit stressad den här veckan - men det betyder inte att mitt skrivbehov har minskat. Därför hade det varit bra om jag ägnat en stund åt att skriva ett inlägg. 

Dagen började dåligt. Jag vaknade imorse med en svag känsla i kroppen - jag kände mig så oerhört trött och svag, som om jag bara skulle kunna somna om på stört och aldrig mer vakna igen... på en vecka. Som en björn som vaknat ur sitt ide, ungefär. Jag har ingen aning om vad det berodde på, visst hade jag kanske varit uppe lite väl sent igår kväll, men jag var verkligen tvungen att få se reprisen av USA:s President(det gläder mig att få säga det!) Barack Obamas installationstal. 

Tyvärr kunde jag inte se det live eftersom att jag var på teater vid den tiden. Talet var by-the-way helt underbart! Jag är imponerad - Obama är verkligen en mästare i retorik. 

Det här kanske dock var en av anledningarna till att jag kom i säng lite för sent och därav var väldigt trött imorse. Gud vad jag babblar...kom till poängen någon gång, Amanda! 

Frågan är om jag har någon poäng, jag betvivlar dessvärre detta. 

Visst, jag snabbspolar fram lite:

1. Jag kände mig ovanligt trött imorse

2. Jag stressade till skolan för att jag gick iväg fem minuter senare än vanligt - det var inte förrän jag anlände vid porten som det slog mig att det var onsdag idag och att vi därför började en halvtimme senare. Allt slutade med att jag fick vänta 40 minuter, sittandes på golvet med religionsboken fastklamrad i händerna. 

3.  Det blev bättre efter SO:n - jag fick idéer till min hemtenta och allt flöt på väl. 

4. Vi åkte skidor i 2 km på idrotten - det var välgörande men jag, liksom mina vänner, blev tömda på energi efteråt. 

5. Resten av dagen var bra - engelskan var väldigt rolig och jag blev allt mer uppslukad av det ämne jag har valt för uppsatsen (vilket ju är en fördel). 

6. Jag kom hem - satte mig och repeterade matte inför provet imorgon - "jag kan det här", tänkte jag för mig själv och övergick till att skriva två notrader (musikläxa, jag har inte börjat skriva egna låtar) istället. 

7. Min bror Karl kom till middag. Vi pratade om allt från hur det är att vara ute i -30°C till om Barack Obama kommer att bli en bra president för Amerika och om han kommer att våga förändra. 

Och nu sitter jag här - Karl har gått och jag ska snart bita tag i Religions-tentan igen. Anledningen till att jag först skriver ett inlägg är, förutom det faktum att jag kände min plikt som bloggare, att vi på Median imorgon har redovisning på Hur det har gått med bloggandet. Jag tänkte att det kanske skulle se bra ut om jag hade ett alldeles färskt inlägg när hela klassen ska rikta sina blickar mot mina tankar och åsikter. 

Något mer? 

Jo,  hör och häpna: jag tänker nog faktiskt fortsätta att blogga även fast det inte längre är någon skoluppgift, det är väldigt skönt att få skriva av sig ibland och så länge någon läser det så är jag nöjd. 

Nej, nu ska jag nog sluta - imorgon förkunnas 2009 års Oscar-nomineringar. Jag håller tummarna för Meryl! 

- Amanda 

Amanda rättar

Jag måste bara rätta en sak som jag skrev i mitt inlägg "En djungel i mitt huvud, ett elände i Gaza" :  Jag hade skrivit något om att jag verkligen inte tyckte att Hamas hade rätt i vad de gjorde men att de  faktiskt var de stora skurkarna i det här. 

Jag menade såklart att Israel var de stora skurkarna - jag har nu ändrat det, men jag ville bara rätta det här så att ingen fick fel uppfattning om mig och mina åsikter. 

Israel har för övrigt bombat en skola nu och ett antal barn omkom - det är ofattbart. Hur kan man göra såhär? 

Här kommer länken till min senaste krönika ( från Fredag 16/1) : 

www.vk.se/lilla/article.jsp?article=244847

- Amanda

Tvivel om att jag kommer att godta några ursäkter från SF!

Usch vad jag är upprörd! Allt var så otroligt bra: det är fredag, sedan är det helg och jag ska gå på bio. Sedan kom kraschen. För man får tydligen inte vara helt lycklig, det måste alltid vara någonting som går fel. Alltid något. 

Filmen jag och min mor skulle se på bio i helgen har premiär i dag: 'Doubt' , eller 'Tvivel' som den heter på svenska - Meryl Streeps nya film som är baserad på en Pulitzer-prisad pjäs av John Patrick Shanley. 

Den handlar om en sträng nunnas kamp om att bevisa att prästen har utnyttjat en pojke sexuellt på en katolsk internatskola. 

Det låter kanske inte så upplyftande, men jag har verkligen sett fram emot att se denna film. Och vad får jag veta när jag går in på sf.se för att reservera biljetter till imorgon eller möjligtvis på söndag? 

Jo, Svenska Filminstitutet (sf) har valt att inte visa den här filmen i Umeå ännu , om ens alls. Varför? I Stockholm och i Göterborg visar de den för fulla muggar, vad är det för fel på Umeå?

Och varför just i Stockholm och Göteborg? Det här är Lotta på Bråkmakargatan all-over-again:  När hon förtvivlat ska hitta en gran dagen före Julafton och träffar på en sur lastbilschaffis som har ett last fullt av gröna granar. Kommer ni ihåg den scenen? 

Lotta frågar honom vad han ska göra med alla granar och han svarar:

- De ska till Stockholm, det finns inga granar där. 

- Men det finns inga granar här heller, säger Lotta

-Ah, men de i Stockholm ger hur mycket som helst för en gran. 

- Jag ger också hur mycket som helst! 

Jag är Amanda på Hyggesvägen. Skillnaden mellan mig och Lotta är att jag strider för en film istället för en gran! Skillnaden mellan SF och lastbilschaffisen? Den finns inte. De är lika pengafixerade båda två, de har ett lika litet hjärta och är lika måna om att Stockholm (och Göteborg) ska få det bästa. Vi andra får roa oss bäst vi vill. 

Usch vad upprörd jag är! Jag är otroligt arg och hatisk mot filmpolitiken just nu! Och, som om det inte vore nog så är inte detta första gången.

 Samma sak hände med Jan Troells Golden Globe-nominerade film 'Maria Larssons Eviga Ögonblick - inte för att jag hade någon speciell lust att se just den, men ändå - , den gick inte heller upp på biograferna i alla städer. Anledningen till detta är att de inte tror att filmerna är lönsamma- men herregud, är det inte kulturen som är det viktigaste?! 

Nej, såklart att det inte är: vad naivt av mig. Kulturen spelar inte någon som helst roll i någonting längre, det är pengar, pengar, pengar, jag citerar bistert ABBA: 

"Money, Money, Money, must be funny, in a rich man's world..." 

Det är just det som spelar in här, och jag måste säga att jag hatar det. 

Doubt kommer med största sannolikhet att bli flerfaldigt Oscar-nominerad, och har redan nu blivit nominerad till flera prestigefulla priser - den har dessutom fått mycket bra kritik i såväl tv (bl.a Gomorron Sverige, igår) som i tidningar (Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen m.m) . Vad är det som hindrar en sådan film från att komma upp på biograferna landet runt? Säg mig det, SF! Ge mig ett bra argument! 

Det finns dock mycket Tvivel om jag kommer att godkänna det.