En djungel i mitt huvud, ett elände i Gaza

Jag är tillbaka i skolan igen. Igår tog jag en Ipren, för att minska den feber jag fortfarande hade, drog på mig mina varma kängor - ja, de varma, inte de nya, snygga (de är alldeles för kalla för att ha på sig när man har feber) och skyndade mig iväg till skolan. Jag är glad för det, för att jag gick till skolan - det var så skönt att faktiskt få något annat att tänka på än...inte vet jag: mig själv och allt annat som finns i mitt huvud. För mitt huvud är en djungel av saker som ingen annan skulle ens fatta en tiondel av. Mitt huvud är ett ordnat kaos. Jag ser det som olika fack, olika mappar som har olika ettiketter beroende på vad de innehåller:
Det finns en mapp för Skola - där jag har allt som hör till skolan (allt från vilka läxor vi har till hur man böjer oregelbundna verb till vad x+4x+3-1 är).
Jag har andra mappar också, en mapp för VK, en mapp för Teater, en mapp för Hundpromenader etc...

Det finns dock en mapp som jag aldrig skulle kunna dela med mig av, hur mycket någon än bönade och bad - Den Övriga mappen
Där har jag allt som jag inte säger till någon, där har jag mina allra bästa tankar - mina andra världar.

Okej, för att drastiskt byta ämne (som jag så ofta gör) tänkte jag nämna något helt annat, något som varken finns i min mapp för Skola eller i någon annan mapp för den delen heller. Vi har nu besök av två lärarstudenter från Australien - Ruth och Lauren. De får både uppleva kylan, svenska barn och tråkiga städer. Ja, jag erkänner: jag tycker att Umeå är en ohyggligt tråkig stad. Ja, jag vet att det är min hemstad och att jag borde skryta om den, men jag förmår mig inte att ta orden "Umeå är den bästa staden i Sverige, Umeå är så kulturell och förtjänar verkligen att bli Kulturhuvudstad 2014" i min mun. Visst kan jag hålla med om att det är bra att växa upp i en lugn stad som Umeå - men att den är fin kan jag inte medge för en minut.
Ruth och Lauren vågar nog inte erkänna att Umeå faktiskt är tråkig, och det är fullt förståeligt. Jag skulle nog inte heller säga något om jag var en Australiensisk gäst i Umeå.
Vi fick, jag och Ellinor, turen att intervjua de två lärarstudenterna. Det var roligt att få prata engelska med någon som inte kunde prata något annat, att prata med någon som inte sa "Äh, vi pratar svenska istället?"
Jag älskar engelska, åh jag vill använda min engelska. Mer, mer, mer!
Jag vill plugga i ett engelsktalande land och uppleva den engelsktalande kulturen.

För att, återigen, övergå till något annat så måste jag få beklaga mig över allt, som i min hjärna, finns i mappen Upprörande ämnen - som kort och gott är allt jag är upprörd över. Idag är det konflikten i Gaza, för vad är det som händer? Jag tycker verkligen inte att Palestina och Hamas har rätt i det de gör, men just nu är det faktiskt Israel som är de stora skurkarna - de sin upprör mig mest:
Tio Israeler har omkommit i Hamas attacker. Nästan 1000 palestinier i Gaza har fått offra sitt liv till följd av Israels vapen och bomber.

För att på ett någorlunda normalt sätt avrunda det här inlägget som innehåller allt från djungeln i mitt huvud till konflikten i Gaza ska jag nämna att jag just nu läser Min Far hade en dröm. Skriven av Barack Obama - som svär presidenteden i USA på Tisdag. Det blir intressant att se!

Go Obama!

-Amanda