torsdag 8 januari 2009

Nytt år, ny start.


Nu är det dags,igen. Dags att komma ur julkoman, dags att fortsätta med vardagen. Stress, stress, helger, prao och stress.
Jag tog ledigt från bloggvärlden under jul, men det är väl helt rätt - eller hur? Man förtjänar faktiskt att ta lite semester även från sin blogg ibland, det kanske till och med hjälper en att få ny inspiration.

Skulle det inte vara lite långtråkigt att läsa min blogg varje dag? Eller kanske inte. Jag tror inte att jag har fått grepp om vad det innebär att blogga. Nej, jag är nog helt enkelt ingen "bloggare". Punkt slut.
Ingen typisk bloggare i alla fall - fast jag är nog inte någon typisk tonåring heller. Om jag inte har missuppfattat alla andra tonåringar i min närhet: För kanske är det jättemånga som älskar Jane Austen och har Meryl Streep som förebild. Kanske är det jättemånga som får stämpeln "Mogen nog att prata pension" av sina klasskamrater.
Kanske finns det ruskigt många som är precis som jag. Jag är nog säkert en högst vanlig svensk tjej. Kanske.
Nej, det kan omöjligt vara så. Jag gillar ju inte ens att se på TV. Jag hör hur mina vänner pratar om att Top Model har börjat, och ja, livet skulle vara fulländat om bara "Project Runaway" skulle komma upp i rutan igen.
Det måste vara något fel på mig. Eller också är jag bara lite udda.

För att hastigt byta ämne:
Jag sitter i skolan just nu - på vår medialektion. Första skoldagen är alltid lika spännande, right?
Trots att det bara gått drygt två veckor sedan vi sågs sist har alltid något förändrats. Någon har färgat håret. Någon har nya skor.
En tandställning här, en ny tröja där. Mitt utvilade huvud fylls återigen med informataion. Jag är återigen den uppmärksamma prestationsprinsessan som aldrig visar att hon är trött. Jag har helt enkelt kommit tillbaka till mitt skoljag. Och för att vara ärlig så är det faktiskt ganska skönt.
Jag är mig själv och jag älskar det.

Inga speciella nyårslöften har jag för 2009, inga typiska "jag ska börja motionera", "jag ska bli bättre på fotboll" - löften i alla fall.
Jag ska fortsätta med teater.
Jag ska fortsätta prestera som tidigare i skolan.
Jag ska skriva mer - förutom krönikor i VK.

Jag har även fått reda på att vi ska fara till London till hösten! Så underbart! Fast jag är rädd att mitt schema kommer att bli proppfullt av saker jag måste se och uppleva. För det finns så mycket man kan upptäcka.
Men Oxford är ett måste! Jag måste få en lite inblick i min drömframtid. Jag måste få en vision.

Livet leker just nu, och jag är lycklig!
Kanske är jag en bloggare ändå.
Kanske är jag lite udda, kanske skriver jag inte om rätt saker, men det gör väl inget?

6 kommentarer:

  1. Väl skrivet Amanda.
    Jag känner mig dock böjd till att inte hålla med dig på en punkt. Finns det något sådant som en
    ''vanlig tonåring'', och i så fall hur skulle en sådan vara? Nog kan det finnas majoriteter när det kommer till tex klädstil eller musiksmak.
    Men jag tycker att alla människor är helt unika på sit eget speciella sätt. Vad roligt att du ska åka till London, tro det eller ej.. jag ska också fara till London, på sportlovet! :)

    Fortsätt gärna att blogga, du skriver mycket bra

    SvaraRadera
  2. henning, hon skrev bara vanlig som ett namn för just majoriten du syftade på. Hon vet att antagligen att alla är olika?

    Haha, ska du plugga på oxford eller? ;)

    SvaraRadera
  3. Mjo, jag har bara lite svårt att föreställa mig en stereotyp av en ''tonåring''

    Att studera på Oxford skulle ju vara rätt häftigt :)

    SvaraRadera
  4. Man blir avundsjuk på er som får fara till England. Jag hade helst gjort det för att norra Englands landskap, för språket och för historiska händelser runtomkring i England.

    Till skillnad på vad som kan vara din drömframtid, kan det för mig bli möjligt. Fast då får jag först flytta till skåne med mina föräldrar. Lämna västerbotten (och kanske Sverige för ett tag, sedan)

    SvaraRadera
  5. Tack för alla kommentarer! Och ja, jag vet att det inte finns en vanlig tonåring. Skulle kanske ha varit lite tydligare på den punkten: en typisk tonåring, ett tonårings-ideal snarare än en verklighet. Ja, jag ska nog plugga på Oxford - det är i alla fall mitt mål. Det skulle vara grymt häftigt!

    SvaraRadera
  6. Du är inte en vanlig tonåring men får jag fråga dej en sak tycker du att jag är en normal tonåring, egentligen så tror jag att jag håller med Henning om att det inte finns någon vanlig tonåring men vad livet skulle vara tråkigt om alla hade varit på ett visst sätt.

    SvaraRadera