Jag hoppas att jag kan komma till skolan imorgon, men det tror jag. Det är dock tveksamt om det är så bra att vara med på badet när man har haft feber dagen innan.
Igårkväll låg jag uppe till klockan tolv och skrev. Jag skrev i min röda anteckningsbok. Skrev så att pennan nästan fattade eld. Det var härligt, att skriva alltså. Det var som att, trots min feberpåverkade hjärna, fantasin verkligen fick flöda fritt - utan några stopp på vägen. Nu skulle det väl vara typiskt om jag skrev "och det här är resultatet", och sedan visade upp en halvlöjlig dikt?
Därför tänker jag inte göra det. För jag gillar verkligen inte ordet typiskt och det jag skapade igår var ingen halvlöjlig dikt, så det skulle komma helt ur sitt sammanhang är jag rädd för. Det jag började på är inte redo att visas upp. Det kommer nog dröja ytterligare en tid innan det är det.
Men så länge ingen vet vad det är kan jag vänta hur länge jag vill innan jag visar det för någon. Kanske gör jag det imorgon, kanske dröjer det otaliga år innan tiden kommer. Hur ska någon veta när jag gör det om de inte vet vad det är jag ska visa för dem?
Jag ska skriva en krönika till imorgon också - som kommer i tidningen på lördag. Jag fick ett telefonsamtal från min redaktör imorse. Hon sade att en av krönikörerna hade slutat och att jag var tvungen att skriva istället för henne. Det går bra, måste bara få någon idé. Lilla VK kommer även att tas bort som bilaga, istället kommer ni att hitta mina krönikor i Helg-bilagan som kommer ut på Fredagar.
Jag vet inte vad jag tycker om det, egentligen. Det är både bra och dåligt - dåligt för att alla barn får mindre att läsa. Bra för att fler vuxna kanske läser våra krönikor.
Nu ska jag inte skriva mer, är rädd att det bara blir tjatigt och allmänt jobbigt.
Ha det bra.
- Amanda
Stackare, jag hoppas verkligen att du blir frisk.
SvaraRaderaTack så mycket Henning. Jag hoppas också det... det är så jobbigt att vara sjuk.
SvaraRaderaHoppas du blir frisk
SvaraRaderaGet well, Amanda.
SvaraRaderaSee ya, when you come back.