En Drama-Queens bekännelser

Jag saknar mitt vanliga liv. För det är inget vanligt liv att sitta hemma och kolla hur mycket feber man har medan alla andra går i skolan och leker ute i snödrivorna. Jag vill inte vara i det här huset en dag till, jag känner mig som en fånge som förtvivlat försöker att hitta hål i väggarna. 

Jag saknar skolan, nördig som jag är. Jag gör verkligen det. 

Jag har pluggat all matte som jag kan plugga, jag har läst hela religionshäftet och jag har börjat ge mig på Konsumentekonomi...Jag vill ha engelska, jag vill skriva på svenskan och jag vill lära mig mer om då-tid i spanskan. Jag vill, jag vill!

Jag saknar min klass och mina lärare, dessutom. Jag behöver vara social, jag behöver få prata med någon annan än mig själv, min hund och mina föräldrar (varav en av dem också smittats av detta bedrövliga virus). 

Men imorgon far jag - till skolan alltså. Om jag så skulle behöva proppa i mig flera Ipren för att må bra så far jag. För jag står inte ut med att vara sjuk längre! 

Och inte nog med det: förmodligen missar jag teatern också - något som jag hade sett fram emot jättelänge.

P.S. Jag kanske låter som en bortskämd Drama-Queen, men just nu ignorerar jag min bortskämda stil och ber er att ha översyn med den. Snart är jag tillbaka i mina rätta spår igen.