Ner feber, ner!

Min feber har stigit - jag har nu 38 graders feber och ack vad jag känner mig svag. Fast det värsta är nog att det är väldigt tveksamt om jag, som tidigare planerat, kan komma till skolan imorgon. Om min feber inte går ner ikväll så går det nog inte. Men jag vill! Jag vill inte sitta hemma, som en arbetslös jag-vet-inte-vad. 

Ner feber, ner - säger jag, skriker jag. Men det händer inget. Varför kan jag inte styra över mitt inre, som jag styr mina handlingar och vad jag ska göra, men sjukdomar, nej dem kan man inte styra över. De kommer och går som de vill. När de vill och hur mycket de vill. 

Jag har haft en sådan tur, jag har bara varit sjuk en gång under hela min högstadietid: på temaveckan förra våren - då missade jag inte ens några lektioner, det känns som om jag skolkar!

Jag som trodde att de elaka, små bakterierna hade glömt bort och suddat ut mig från sina "vilka-ska-vi-ge-oss-på"-listor. Men nej, såklart att de inte hade: de väntade bara på det perfekta tillfället att anfalla mig och när jag minst anade det kom de - hänsynslöst och oförsiktigt. 

Tur att det är i början av terminen och att vi ännu inte har fått så många läxor, tur säger jag - men vad hjälper det? 

Jag vill bli frisk, nu!